Inte vet jag… jag ska dit livet för mig, dit glädjen för mig, dit jag känner mig attraherad att gå. Jag arbetar med att hjälpa människor att ta sig dit de vill, med coaching och tydliga mål som verktyg. Så hur kan jag hjälpa människor att ta sig dit dom vill om jag inte själv vet vart jag ska? Jag har uppmärksammat att det är en fråga som många ställer sig just nu: Hur ska jag kunna följa flödet och låta livet bära mig och samtidigt ha en tydlig livsväg, mål och planer som jag själv bestämmer? Ska jag ha några mål eller inte? Hur kan jag leva i nuet om jag strävar mot ett mål?
Ok, det är inte hela sanningen att jag inte vet vart jag ska. Just nu håller jag till exempel på och skriver på en bok och det är tydligt mål att den ska ges ut nästa år. Jag har dock under flera småbarnsår satt målet att jag ska skiva en bok, men inte uppnått målet. För jag har inte skrivit något. En enkel ekvation. Skriver jag inget så blir det ingen bok. Och varför blir det en bok nu och inte då? För att när jag satte målet de andra gångerna var det inte i linje med livets flöde. Det var något som jag hade fått för mig att jag borde göra. Visserligen älskar jag att skriva och jag längtar efter att göra det när jag har långa uppehåll. Men det var inte vad livet ville då. Det ville ha min uppmärksamhet hos mina små döttrar. De kallade på mig mer än mitt ego och jag valde att smälta in i deras behov. Nu är det ju inte bara mitt ego som vill skriva en bok, det ligger ju också i linje med livets flöde att jag ska göra det. Men egot hade dålig känsla för tajming. När känslan av att det är dags att skriva en bok kom den här gången, kom den från en helt annan plats inom mig. Från magen, hjärtat, själen… som en bubblande ostoppbar våg av energi som jag inte kunde motstå att rida med på. Och på ett par dygn hade jag med lätthet och glädje skapat ett synopsis (en översikt över bokens innehåll). När jag nu äntligen har tid (inte mycket men lite) att sitta ner och skriva kommer orden alldeles av sig själv, jag låter bara fingrarna dansa med på tangentbordet.
Mål som kommer från vår innersta önskan, längtan och drivkraft är kraftfulla och tenderar att uppnås om vi är beredda att göra det som behövs för att komma dit. Det vi ofta gör är dock att vi sätter mål som kommer från fel plats inom oss själva och då blir de mer en börda än en tillgång. Eller så är vi för rädda för att sätta några mål överhuvudtaget för att vi är rädda att misslyckas. Eller så är vi för tidigt eller för sent ute och har dålig tajming. Eller så har vi en idé om att livet ska bära oss utan mål… och sitter fast i en känsla av att vi slösar bort vår tid på meningslösa saker och aldrig tar oss dit vi längtar.
Mål är ett verktyg som vi kan använda i vissa situationer och i vissa livsfaser. Mål kan vi behöva när vi när vi upplever stagnation och/eller behöver komma loss. Mål kan vi också behöva för att sortera och välja mellan många olika alternativ, det vill säga vad vi ska prioritera. Mål kan vi ha för att tydliggöra för oss själva och omvärlden vart vi är på väg. Mål kan vara jättebra för att utmana våra rädslor och utvecklas som människor.
När vi precis har nått ett mål kan det vara läge att vila, fira och bara vara ett tag. Då kan det vara fint att vänta in den där energin som bubblar inifrån istället för att tvångsmässigt kasta sig över nästa mål och projekt. När vi sätter mål som drivs utifrån rädsla, tex för att inte ha en inkomst eller att inte ”vara någon” eller inte ha något att göra kommer de från egot och har inte den där kvalitén av enkelhet och kärlek som vi egentligen längtar efter. Då nås de heller inte med lätthet, men kan kanske fortfarande uppfyllas om vi kämpar hårt.
Kämpa hårt är den gamla skolan, nu söker vi flödet i lättheten i skapandet och då behöver målen komma från rätt plats inom oss själva. Den som pratar in en ljudfil om att vi inte ska ha några mål, lär ju ändå ha haft någon intention om att den där ljudfilen skulle skapas, annars hade den inte blivit till. Tankens skapande kraft bär oss mot våra drömmar, vad vi än kallar det. Vi kan ju ha som mål att lära oss leva i spontanitet med livets flöde. När vi lär oss det kommer målen med en sådan självklarhet och enkelhet att de inte längre känns som mål eller kallas det. Då kanske vi pratar in en ljudfil om att mål inte behövs.
Man skulle ju kunna ha som mål Att flöda omkring i ett egolöst tillstånd av ren kärlek där jaget och ambitionen inte längre finns. Men det går ju inte… eftersom alla upplysta mästare säger att man inte kan ha som mål att bli upplyst. Men man kan ju önska sig och längta efter det… och när våra mål kommer från en genuin längtan och önskan… ja du vet, vem vet?
”Själva längtan är beviset på att det vi längtar efter finns” Karin Blixen
Så att ha mål eller inte ha mål kanske inte är livsavgörande. Det som är livsavgörande är om vi ägnar våra dagar åt sådant som känns djupt meningsfullt och skänker ett mervärde till vår omgivning på ett eller annat sätt. Och att vi känner livet och kärleken i oss, före, efter och under tiden som vi gör det!
