Våga vägra stress & bli mer effektiv

Tänk om det är så att din egen kropp är din främsta tillgång i ditt ledarskap. Och det faktum att du envisas med att ignorera dess signaler gör dig till en mycket sämre ledare än du skulle kunna vara, både för dig själv och andra. De flesta är överens om att den viktigaste kvaliteten hos en ledare är tillit. Förmågan att kunna känna tillit till sig själv, sina medarbetare och till livet är vad som gör en ledare verkligt inspirerande. Istället för att försöka kontrollera sina medarbetare och sin omgivning ger en tillitsfull ledare frihet under ansvar. På riktigt, inte som någon klyscha som motsäger sig själv med ett kontrollsystem som bara är en modern version av stämpelklockan.

Var får vi tag på den eftertraktade tilliten? I kroppen. I en avslappnad kropp finns mycket mer tillit än i en spänd kropp. I en kropp med höga halter av oxytocin och endorfiner finns mycket mer tillit än i en kropp som går på ett ständigt påslag av adrenalin och kortisol. När kroppen slappnar av kan också hjärnan slappna av och vi får tillgång till vår egen djupare intelligens. Kalla det EQ, intuition, det sjätte sinnet eller vad du vill. Oavsett vad det heter så är det vår främsta tillgång för att fatta bra beslut i livet. För att arbeta mindre och få mer gjort, för att vara kreativa och kloka, för att delegera rätt sak till rätt person, för att våga satsa på rätt väg istället för att ta onödiga risker, för att bemöta var och en av de människor som kommer i vår väg med kärlek och respekt. Kort sagt, för att skapa det bästa vi kan för oss själv och andra.

Jag håller föreläsningar och workshops på arbetsplatser på temat Våga vägra stress! Behovet är stort. Om titeln är för utmanande kan man istället kalla det för Personlig effektivitet. Budskapet är det samma. Det är dags att vi börjar ta ansvar för det kollektiva beroendet av att ständigt vara överbokade, med andan i halsen, hjärtklappning, hyperaktiv hjärna och ett stresspåslag som bränner ut våra kroppsliga resurser i förtid och gör oss mycket mer korkade och ineffektiva än vad vi faktiskt är. Det är dags att vi lär oss att avslappning och tillit gör oss till effektiva, intelligenta och kärleksfulla ledare och inspiratörer för vår omgivning. Det är dags att vi lär oss att leva livet fullt ut innan vi dör!

”Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att de var livet!” Stig Johansson

www.modigtledarskap.se

Publicerat i Mias inlägg | Etikett: , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Vart ska du lille vän?

Inte vet jag… jag ska dit livet för mig, dit glädjen för mig, dit jag känner mig attraherad att gå. Jag arbetar med att hjälpa människor att ta sig dit de vill, med coaching och tydliga mål som verktyg. Så hur kan jag hjälpa människor att ta sig dit dom vill om jag inte själv vet vart jag ska? Jag har uppmärksammat att det är en fråga som många ställer sig just nu: Hur ska jag kunna följa flödet och låta livet bära mig och samtidigt ha en tydlig livsväg, mål och planer som jag själv bestämmer? Ska jag ha några mål eller inte? Hur kan jag leva i nuet om jag strävar mot ett mål?

Ok, det är inte hela sanningen att jag inte vet vart jag ska. Just nu håller jag till exempel på och skriver på en bok och det är tydligt mål att den ska ges ut nästa år. Jag har dock under flera småbarnsår satt målet att jag ska skiva en bok, men inte uppnått målet. För jag har inte skrivit något. En enkel ekvation. Skriver jag inget så blir det ingen bok. Och varför blir det en bok nu och inte då? För att när jag satte målet de andra gångerna var det inte i linje med livets flöde. Det var något som jag hade fått för mig att jag borde göra. Visserligen älskar jag att skriva och jag längtar efter att göra det när jag har långa uppehåll. Men det var inte vad livet ville då. Det ville ha min uppmärksamhet hos mina små döttrar. De kallade på mig mer än mitt ego och jag valde att smälta in i deras behov. Nu är det ju inte bara mitt ego som vill skriva en bok, det ligger ju också i linje med livets flöde att jag ska göra det. Men egot hade dålig känsla för tajming. När känslan av att det är dags att skriva en bok kom den här gången, kom den från en helt annan plats inom mig. Från magen, hjärtat, själen… som en bubblande ostoppbar våg av energi som jag inte kunde motstå att rida med på. Och på ett par dygn hade jag med lätthet och glädje skapat ett synopsis (en översikt över bokens innehåll). När jag nu äntligen har tid (inte mycket men lite) att sitta ner och skriva kommer orden alldeles av sig själv, jag låter bara fingrarna dansa med på tangentbordet.

Mål som kommer från vår innersta önskan, längtan och drivkraft är kraftfulla och tenderar att uppnås om vi är beredda att göra det som behövs för att komma dit. Det vi ofta gör är dock att vi sätter mål som kommer från fel plats inom oss själva och då blir de mer en börda än en tillgång. Eller så är vi för rädda för att sätta några mål överhuvudtaget för att vi är rädda att misslyckas. Eller så är vi för tidigt eller för sent ute och har dålig tajming. Eller så har vi en idé om att livet ska bära oss utan mål… och sitter fast i en känsla av att vi slösar bort vår tid på meningslösa saker och aldrig tar oss dit vi längtar.

Mål är ett verktyg som vi kan använda i vissa situationer och i vissa livsfaser. Mål kan vi behöva när vi när vi upplever stagnation och/eller behöver komma loss. Mål kan vi också behöva för att sortera och välja mellan många olika alternativ, det vill säga vad vi ska prioritera. Mål kan vi ha för att tydliggöra för oss själva och omvärlden vart vi är på väg. Mål kan vara jättebra för att utmana våra rädslor och utvecklas som människor.

När vi precis har nått ett mål kan det vara läge att vila, fira och bara vara ett tag. Då kan det vara fint att vänta in den där energin som bubblar inifrån istället för att tvångsmässigt kasta sig över nästa mål och projekt. När vi sätter mål som drivs utifrån rädsla, tex för att inte ha en inkomst eller att inte ”vara någon” eller inte ha något att göra kommer de från egot och har inte den där kvalitén av enkelhet och kärlek som vi egentligen längtar efter. Då nås de heller inte med lätthet, men kan kanske fortfarande uppfyllas om vi kämpar hårt.

Kämpa hårt är den gamla skolan, nu söker vi flödet i lättheten i skapandet och då behöver målen komma från rätt plats inom oss själva. Den som pratar in en ljudfil om att vi inte ska ha några mål, lär ju ändå ha haft någon intention om att den där ljudfilen skulle skapas, annars hade den inte blivit till. Tankens skapande kraft bär oss mot våra drömmar, vad vi än kallar det. Vi kan ju ha som mål att lära oss leva i spontanitet med livets flöde. När vi lär oss det kommer målen med en sådan självklarhet och enkelhet att de inte längre känns som mål eller kallas det. Då kanske vi pratar in en ljudfil om att mål inte behövs.

Man skulle ju kunna ha som mål Att flöda omkring i ett egolöst tillstånd av ren kärlek där jaget och ambitionen inte längre finns. Men det går ju inte… eftersom alla upplysta mästare säger att man inte kan ha som mål att bli upplyst. Men man kan ju önska sig och längta efter det… och när våra mål kommer från en genuin längtan och önskan… ja du vet, vem vet?

”Själva längtan är beviset på att det vi längtar efter finns” Karin Blixen

Så att ha mål eller inte ha mål kanske inte är livsavgörande. Det som är livsavgörande är om vi ägnar våra dagar åt sådant som känns djupt meningsfullt och skänker ett mervärde till vår omgivning på ett eller annat sätt. Och att vi känner livet och kärleken i oss, före, efter och under tiden som vi gör det!

Publicerat i Mias inlägg | Etikett: , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Kan vi njuta oss fram i livet?

Föreställ dig att du sitter på en parkbänk i solen, strålarna smeker ditt ansikte och du kan verkligen känna hur huden absorberar den välgörande energin. Du har just avslutat ett mycket lyckat projekt och känner dig totalt nöjd med dig själv och allt omkring dig. Du njuter av ett tillstånd i total frid, lycka och harmoni, för en liten liten stund. Ett kort ögonblick känns allt perfekt. Sen börjar tankarna tjattra i huvudet. ”Oj, jag glömde det. Och det här måste jag göra sen. Och det här problemet hänger fortfarande över mig. Hur ska jag lösa det?”

Om vi var mer vältränade i förmågan att njuta av att bara vara skulle vi kunna stanna i det där sköna tillståndet länge, mycket länge. Vi skulle kunna använda den energin som uppstår i en harmonisk varelse till att skapa precis det som vi går och drömmer om och längtar efter. Men det är som att vi bara måste gå tillbaka till stressen och pressen efter en kort stund av välbehag. Av gammal vana. För att det är så vi alltid har gjort.

Tänk om det är en myt att vi behöver sträva och kämpa. Att missnöjet är den starkaste drivkraften till förändring. Tänk om vi skapar det magiska bäst genom att njuta och slappna av och röra oss framåt när det kommer en impuls att göra det. Mot det vi drömmer om och längtar efter. Tänk om tillfredsställelse är den bästa energin att vara i när vi tar våra steg framåt i livet.

Jag har ägnat mycket tid åt att utforska lagen om attraktionskraft och det jag upptäckt är att ju mer jag kan vara i mitt naturliga tillstånd av harmoni, kärlek och avslappning, desto lättare är det för mig att uppfylla mina önskningar och mål i livet. Även dom som är till synes långsökta eller ouppnåeliga, eller kanske framför allt dom. För att skapa magi krävs en magiker och det kan jag inte vara när kroppen drar ihop sig av krav, borden, måsten, stress, press och oro. Det kan jag bara vara när jag slappnar av och öppnar mig för min intuition, mina impulser och livets gåvor. Då kan jag hitta in i det där flödet där varandet och görandet går hand i hand, där görandet sker med lätthet och glädje och liksom av bara farten ger energi till alla som kommer i min närhet.

Det är där vi vill vara, eller hur? Låt oss slappna av och njuta av livet, förvissade om att det är den effektivaste vägen mot stjärnorna… eller vart vi nu är på väg.

 

Publicerat i Mias inlägg | Etikett: , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Jag möter dig där…

Kolumnen i dagens Aftonbladet berättar om en man som troligen kommer att dömas till böter för att han tagit ansvar för sitt liv och därmed kan vara ett bidrag till samhället i stället för en belastning. Han fråntas också möjligheten till den enda medicinering som har hjälpt honom. Så nu får han leva med smärta och på våra skattepengar i stället för en lön. Vilket genidrag!

 

Det får mig att tänka på en av mina favoritdikter av Rumi

”Out beyond ideas of wrongdoing and rightdoing there is a field. I’ll meet you there.”

Jag längtar efter en mognare värld där vi inte behöver döma varandra utifrån rätt och fel. Jag längtar efter att mötas där. Hoppas vi ses!

Använde cannabis mot smärta – kan dömas till böter

Publicerat i Mias inlägg | Etikett: , , , , , , | Lämna en kommentar

100% självkärlek

Foto: Charlotte Rudenstam

Låt mig tipsa om ett alternativ eller komplement till sommarens klassiska Sommarprogram i radio. I 100% podden intervjuar Charlotte Rudenstam människor som lever till 100%. Låt dig inpireras.

Mitt möte med Charlotte handlar mycket om självkärlek och respekt. Och att leva som vi lär utan krav på att vara perfekta. En fin stund som jag bär i mitt hjärta och gärna vill dela med er.

Intervjun skedde precis efter att vi båda varit med på ett Body Love Yoga pass och det finns med som en röd tråd genom samtalet – yogan och meningen med livet.

Lyssna och njut

100% podden möter Mia Lehndal

Kom till vår fantastiska kursgård i sommar och upplev mer av dig själv:
Body Love Retreat
31 juli – 2 augusti

 

Publicerat i Mias inlägg | Etikett: , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Att vara den som tar emot…

Jag & Emma 3 år

Min treåriga dotter bjöd mig på fika i solen igår. I sin lilla porslinsservis hällde hon upp kopp efter kopp med vatten från bäcken som jag fick låtsasdricka och njuta av. Länge kan hon leka den leken, bara det finns någon som tar emot. När jag satt där kände jag med hela kroppen… hur otroligt viktigt det är att det finns någon som tar emot det som vill ges.

Under ganska lång tid har jag varit den som tar emot hjälp mer än den som ger. Det är nytt för mig och började när jag var gravid med min första dotter och har sedan bara fortsatt och blivit ännu tydligare nu när vi har två små. Resurserna räcker helt enkelt inte till och jag behöver be om hjälp lite här och där hela tiden. Ibland av främlingar och för det mesta av nära och kära.

Jag har definitivt slagit personligt rekord i att ta emot de senaste åren (om man inte räknar min egen bebis och småbarnstid) och det är ganska utmanande för mig att befinna mig på den sidan. Eftersom jag är van att vara den som har extra energi över för att ge till andra. Det jag har att ge nu ger jag till barnen och sen är det liksom slut. I nuläget. Det kommer att ändras. Och jag inser att det är nu det gäller att fokusera på glädjen i att få ge dom allt och ta emot från andra (och förstås ta emot all den kärlek som barnen ger). Att svälja stoltheten, känna tacksamheten och se värdet av att vara den som tar emot och behöver hjälp. Så att alla de som har lite extra att ge har en mottagare. Så att energin får flöda och inte fastnar i egots nät av tankar på att det borde vara på något annat sätt än just så som det är. Att låta livet få flöda genom mig utan att försöka kontrollera och göra motstånd.

Det är den här tidens utmaning för mig… och jag tänker att om jag kan bli helt tillfreds med det så kommer jag att ha integrerat något mycket värdefullt i min livserfarenhet. Som jag sen kan ge vidare till mina barn och andra jag möter på vägen…

Vill du hjälpa mig att sprida information om mina kurser så är jag mycket tacksam! Det är en av de saker jag behöver hjälp med just nu :-)

Body Love Retreat
31 juli – 2 augusti

Modigt Ledarskap
Coach- och ledarskapsutbildning
Nästa start 13 september
(Boka-tidigt-rabatt 3000 kr innan 1 juni)
www.modigtledarskap.se

Publicerat i Mias inlägg | Etikett: , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Om jag var mamma till en tonåring…(apropå p-piller)

http://www.freedigitalphotos.net

Om jag var mamma till en tonårsdotter (vilket jag kommer att vara om sisådär 10 år) så skulle jag prata med henne om sex å sånt. Jag skulle berätta om vikten av att lära känna sin egen kropp, sina egna behov och sin egen själ, särskilt i samband med sex. Jag skulle berätta att kroppen är intelligent och vet precis vad den behöver och att vår uppgift är att lära oss att lyssna på den. Jag skulle också berätta om menscykeln, ägglossning och hela miraklet det innebär att vara kvinna och hur fantastiskt det är att vara den som föder fram liv, i alla dess former. Vilka utmaningar det kan innebära och hur man bäst förhåller sig till det, inom sig själv och i relation till andra.

När jag kom till kapitlet om graviditet skulle jag berätta hur man ska lyssna på kroppen alldeles särskilt om man vill bli gravid eller undvika att bli det. Den vet nämligen exakt när de dagarna infaller när det är möjligt. Det känns i livmodern, det märks på slemhinnorna, på sekret och kanske på humöret. Det går att spåra… Jag skulle också berätta att alla samlag inte behöver sluta med att mannen ejakulerar, speciellt inte om hon har ägglossning och inte vill bli gravid. Och att en man som respekterar en kvinna aldrig ejakulerar inne i henne utan att hon har uttryckt att hon önskar det.

Jag skulle önska att min dotter ville lära känna sin kropp och bli mer intim med den och att denna kroppsmedvetenhet skulle vara hennes viktigaste guide i livet, inte bara när det gäller befruktning utan i livets alla stora och små frågor. Att hon skulle få kontakt med sin djupaste intuition och klokhet genom kroppen.

Jag skulle INTE föreslå att hon proppar i sig en massa syntetiska hormoner som rubbar hela hennes hormonsystem och påverkar hennes hälsa och fertilitet. Jag skulle lära henne att p-piller är en stor kassako hos läkemedelsbolagen och att det främsta syftet med pillrens existens är att tjäna pengar. Jag skulle berätta att jag åt p-piller en period i mitt liv och att jag mådde som allra sämst då. När jag slutade kändes det som jag fick tillbaka kontakten med mig själv och makten över mitt liv. I samband med det gjorde jag en massa stora förändringar som gör att jag idag kan säga att jag tagit ansvar för att skapa det liv jag vill leva. I samklang med kropp & själ.

Jag skulle säga att den viktigaste vägen till kvinnans frigörelse är att hon lär känna sin egen kropp och själen som bor i den. Så att hon vet vem hon är och vad hon vill bjuda världen på.

Mer om detaljerna kring hormonrubbningar som skapas av p-piller
Bättre att kvinnor lär känna sina kroppar än att piller stör deras hormonella system

Vill också passa på att tipsa om den här boken om naturlig familjeplanering: Grönt är skönt: miljösmart födelsekontroll

Publicerat i Mias inlägg | Etikett: , , , , , , , | 3 kommentarer

Två veckors intensivt bloggande…

Samlar mina inlägg från Sunnebloggen 27 okt – 7 nov 2014 här

På tal om intuition

Råa grönsaker eller kakor

Var är Värmlänningarna

Vet ni att kroppen vet?

Modigt ledarskap – i radio

Attraktion eller distraktion, du väljer!

Högern och vänstern samexisterar

Den nya tidens ledarskap

Det är du som är originalet

Publicerat i Mias inlägg | Etikett: , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Gästbloggar lokalt

Hej, jag vill bara meddela att jag gästbloggar på Sunnebloggen den här veckan och nästa. Du kan se inläggen på http://sunnebloggen.blogspot.se

Publicerat i Mias inlägg | Lämna en kommentar

Socialstyrelsen är ute och cyklar…

Socialstyrelsen rekommenderar att vi inte ska sova med våra spädbarn. Jo, det är sant, det står i en broschyr som jag fick från BVC att risken för plötslig spädbarnsdöd ökar om man sover bredvid sitt barn innan det är tre månader. För mig som mamma är det uppenbart att barnet under denna period behöver närhet mer än någonsin. Båda mina barn har sovit långa lugna nätter vid min sida och de behöver inte skrika för att meddela att de är hungriga, jag vaknar intuitivt när det är dags att amma och sen somnar vi båda lugnt om. Ska vi skrämma föräldrar att tro att de indirekt kan döda sitt barn om de sover tillsammans? Jag tror att det kan vara traumatiserande både för både barn och föräldrar att gå miste om den speciella närheten som nattvilan ger.

För ett tag sedan rekommenderade Socialstyrelsen också att vi skulle äta 6-8 skivor bröd om dagen och nu har de någon åsikt om hur och när nappar ska användas. Min uppriktiga fråga är: Hur är det möjligt att vi har en myndighet som ger den typen av råd?

Det sägs att brödindustrins lobbyverksamhet hade en kraftig inverkan på just brödrådet. Jag vet inte om det är sant, om det vore så är det ju ytterst tragiskt. Allt detta brödätande har skapat så mycket ohälsa. Visst, det finns forskning och nya rön som pekar hit och dit, men de är bara sanna tills de är överbevisade. Jag kan inte riskera mina barns välbefinnande på grund av vad någon kommit fram till i ett laboratorium eller i en studie eftersom det med stor sannolikhet kommer att ändras ganska snart…

Jag bara vet inne i mig att mitt barn behöver sova bredvid mig, det kallas intuition. Risken finns att människor följer råden fastän de går emot deras intuition. Även om jag känner vad som är rätt kan jag inte vetenskapligt bevisa det. Jag är också rätt säker på att Socialstyrelsen inte kan bevisa motsatsen. Barnmorskor och barnläkare håller inte med Socialstyrelsen och de borde rimligen veta bättre. Vaccinationer som också rekommenderas på BVC har visat sig ge en massa allvarliga biverkningar som det inte har informeras om, för att ingen egentligen vet helt säkert. Varför ska vi låtsas att vi vet saker som vi inte vet?

Innan man vet någonting helt säkert är det inte en bra idé att ge råd till andra. Utan Socialstyrelsens och andra myndigheters råd behöver varje förälder ta eget ansvar. Det är ibland tungt att ta det ansvaret, men hellre det än att lämna över det till en myndighet, det är jag helt säker på!

Dagens DN debatt om nappanvänding

Publicerat i Mias inlägg | Etikett: , , , , , , , , , , , , , , , | 1 kommentar