En del av mitt jobb är att vara ute på arbetsplatser och hålla kurser i coachande ledarskap. Vad innebär det egentligen, bortom alla klyschor? Jo, att vi lär oss hur vi förhåller oss till varandra på ett respektfullt, moget och jämlikt sätt så att alla kan växa utifrån sina förutsättningar. Kommer ni på något som kan vara mer lönsamt för en organisation än människor som är genuint motiverade inifrån varje dag när de går till jobbet?
Men kampen om tiden kommer alltid först. Och tid är pengar. Den kollektiva illusionen om att vi inte har tid eller råd att satsa på vår viktigaste resurs är så djupt rotad i var och en av oss att det direkt överförs till prioriteringar i budgeten på alla arbetsplatser. Hemma har vi inte tid att ta hand om oss själva, så hur ska vi förstå värdet av att vi tar hand om varandra? Vi får ju aldrig njuta frukterna av att leva och arbeta så som vi skulle kunna göra om vi tog hand om våra behov så att vi kunde blomma ut i vår fulla kapacitet.
Jag brukar föreslå att när vi utbildar i coachande ledarskap behöver vi utbilda alla medarbetare. Inte bara ledningsgruppen eller så kallade nyckelpersoner. Och att vi ska blanda grupperna istället för att dela in efter titlar och avdelningar. Så att vi kan mötas som människor. Alla är ledare på olika sätt ju mer vi kan äga det ledarskapet desto mer kan vi bidra med. Coaching är dialog, inte envägskommunikation. Ju mer jag förstår om kraften i coaching, desto lättare är det att coacha mig. Ju mer jag blir coachad desto bättre coach och ledare blir jag. Med en coachande företagskultur kan vi hitta vägar genom de arbetsmiljöproblem som alla brottas med i dag. Och som vi vet kostar enorma summor pengar. Var och en kan börja ta ansvar för vad den behöver för att kunna leverera bästa möjliga långsiktigt hållbara resultat. Istället för att kortsiktigt bränna ut oss och skapa mer problem än lösningar.
Ändå är den vanligaste invändningen för att inte satsa på hela personalstyrkan givetvis brist på resurser. Tid och pengar. Men har vi verkligen råd att inte använda den där gnistan som ligger slumrande inom varje människa. Har vi verkligen tid att låta kreativitet och oanade möjligheter gå till spillo varje dag?
Eller ska vi släppa fram den inneboende ledaren i oss alla som vågar gå bortom förlegade ledarskapsteorier och vara människa. En en unik och modig människa som låter verkliga värden gå före fiktiva och som ser. Potentialen. I allt och alla.
Ska vi bära runt på den där cykeln tills vi stupar för att vi inte har tid att stanna upp för att sätta ner den. Eller ska vi börja cykla?
www.modigtledarskap.se
”people are responsible adults at home. why do we suddenly transform them into adolescents with no freedom when they reach the workplace?”
Ricardo Semler
”leaders don’t create followers, they create more leaders”
Tom Peters
Relaterat inlägg: Våga vägra stress och bli mer effektiv!
