Hållbart skogsbruk – en enkel självklarhet. Eller?

Jag blir så ledsen varje gång jag är ute i skogarna runt vårt torp och upptäcker ett nytt kalhygge. Det är alltid de äldsta vackraste delarna av skogen som skövlas. De platser jag upplever som mest magiska försvinner en efter en. Där träden är som mest mogna och visa, där moder natur har hunnit manifestera sin djupaste skönhet, där anser skogsägarna att träden är mogna att avverkas. Och några av dem kanske är det… men absolut inte alla.

För några år sedan var jag och besökte ett Sida/Forum Syd finansierat projekt i Brasiliens regnskog. Där hade de lärt sig att ta ut några träd i taget istället för att skövla hela områden. De hade också lärt sig vilka träd som kan tas ner utan att den biologiska mångfalden hotas. Hållbart skogsbruk är en ganska vanlig typ av projekt som svenska biståndspengar går till. Hur är det då möjligt att vi gör som vi gör här hemma? Lönsamhetsargument känns ju bara korkat. Ingenting som förgör sig själv kan vara långsiktigt lönsamt. Eller hållbart. Om några hundra år kommer vi människor (om vi finns då) att se tillbaka på detta som ren idioti. Hur kan man utan att reflektera såga av den gren man sitter på? Nästan utan att någon protesterar…

”Den stora tragedin är inte de onda människornas brutalitet utan de goda människornas tystnad” sa Martin Luther King. Inte för att jag tror på begreppet onda och goda människor, men jag fattar vad han menade.

När ska vi lära oss att ta hand om vårt eget gröna guld?

Det här inlägget postades i Mias inlägg och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *