Brev från en bruten horisont

Brev från en bruten horisontDet här med att ha en blogg känns bara bättre och bättre. Tänk att få ha en egen plats i etern att uttrycka precis vad man känner för när man känner för det och få en massa härlig feedback på det.

Idag känner jag för en bokrecension, eller snarare en bokreflektion, av en bok jag ännu inte läst i sin helhet. Fast jag känner dess storhet när jag håller den i mina händer och jag anar början på ett stort författarskap. För sju år sedan när jag gick en skrivarlinje på distans på Sörängens folkhögskola hade jag förmånen att ta del av de första utkasten till det som nu är Calle Brunells debutroman: Brev från en Bruten horisont. Idag har jag läst de första 20 sidorna i boken som jag fick i min hand igår på releasefesten. Och när jag bläddrar ler jag igenkännande åt delar av innehållet som jag läste i Himalaya och på stränder i Indien under utbildningen (det var en distansutbildning). Calle var, om jag minns rätt i Argentina, någon annan var i Berlin. Det var ett magiskt utbyte av texter och kommentarer med människor jag aldrig hade träffat, ett år som gjorde min diffusa längtan att skriva till en naturlig och verklig del av mitt liv. Jag kommer alltid vara tacksam för den tiden. Några rader känner jag särskilt igen och de griper nu som då tag i mitt innersta:

”De flesta tror att galen är någonting man blir. Någonting som kommer över en som en sjukdom man inte kan värja sig mot. Men det finns stunder i varje galenskap, korta ögonblick som öppnar dörren till ett val. En sån dörr öppnades och stängdes om vart annat för William.”

När jag läste dem första gången hade jag nyligen lämnat en relation med en man som gjorde det valet dagligen. Och varje gång han valde galenskapen kändes det som han valde bort mig. Ett av de tuffaste besluten jag fattat i mitt liv var när jag valde bort galenskapen och honom för att rädda mig själv. Jag höll bokstavligen på att gå under i mitt medberoende till honom och hans instabila liv. Han var, liksom William i boken, en storslagen människa och vår kärlek var den största dittills i mitt liv. Det var oerhört svårt att släppa taget, och låta honom falla …

”Det fanns en sorg i hennes ögon som man på något sätt ville bli en del av”. En annan favoritmening i boken som beskriver exakt hur jag kände när jag träffade honom första gången. Vad han än bar på ville jag dela det. För i kärlek väljer man inte ett tillrättalagt fragment av en människa utan varje liten ostädad vrå av dess innersta. Och det är ju det som gör det så vansinnigt vackert.

Tack Mark för allt du lärde mig om livet och döden. Tack Calle för det du ger i dina texter, det är så värdefullt för mig och jag är säker på att det kommer beröra många framöver. Och tack Johan för att du väljer livet, och mig.

Jag köpte ett extra signerat ex av boken, som gå-bort-present, tänkte jag. Men nu känns det mycket roligare att lotta ut det till någon av er som läser den här bloggen. För att vara med i utlottningen, skriv en kommentar till det här inlägget här på bloggen senast den 1 juni. Och även om ni inte vinner, köp boken eller låna den på biblioteket, läs och njut. Språket är svindlande vackert och fullt av livsvisdomar. Det är en fantastisk kärlekshistoria som garanterar både skratt och gråt.

Det här inlägget postades i Mias inlägg och har märkts med etiketterna , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

12 svar på Brev från en bruten horisont

  1. Anders skriver:

    Jag är alltid sugen på ett se vad andra har fastnat för.
    I detta fallet en bok som du inte kunnat släppa. Jag tror på att
    böcker ska läsas så om jag vinner den ska låta den vandra.
    Den som får den i sin hand får sedan lämna en kommentar till dig.

    Kram
    Anders

  2. Annika skriver:

    Hej Mia!

    Blir så nyfiken… Förstår inte alls det här citatet… Kan du förklara lite mer…? ”… Men det finns stunder i varje galenskap, korta ögonblick som öppnar dörren till ett val. En sån dörr öppnades och stängdes om vart annat för William.”

    Kram, Annika

    • Mia Lehndal skriver:

      Jo dom där ögonblicken när vi väljer mellan att vakna upp inför livets mirakel eller fortsätta i våra destruktiva tankars mönster… Medvetenheten finns där och vi har alltid en möjlighet att välja den. Klarnar det?

  3. Anna Nilsdotter skriver:

    Den här morgonen blev en djup morgon tack vare ditt inlägg i bloggen Mia.
    Visst är det så i kärlek att man väljer de ostädade vrårna. Det kanske rent utav är just dem man väljer, för att det är det mest intressanta med en person…
    Ska man välja galenskapen eller det sunda, livsbejakande? Det är ganska lätt om man vill flyta iväg att välja galenskapen gång på gång, men till slut är man som en liten pinne som förs bort av vattenströmmen, utan någon egen styrning…
    Kärlek från Anna

  4. Robert skriver:

    Hej Mia! Boken verkar mycket bra och en som jag måste läsa. Att läsa om din förra kille träffar mig i bröstet. Jag är en man som är fullt på eller fullt av. Jag är kanske inte galen men jag tror nog min fru kanske känner som du kände ibland. Det är nog inte lätt att leva med män som ändrar sig från dag till dag.

  5. Ruth skriver:

    Det finns så många dörrar… och kanske flesta av oss håller hårt i handtagen för att inte ”the evil embryo” ska få fritt utlopp … kruxet är bara att det är så svårt att göra andra saker samtidigt som man håller igen en dörr. Vad är mest galet!?!” TACK för bloggen! Orden berör!

  6. Mia Lehndal skriver:

    Tävlingen avgjord. Anders har vunnit boken. Grattis!

  7. Mia Karlsson skriver:

    Hej Mia,
    Idag har ditt namn landat i mitt liv för andra gången på kort stund…..
    Första gången var när jag läste om ditt föredrag i Sunne, som Ina arrangerade. Andra gången var idag när en av dina släktingar visade mig på din hemsida.
    Åhhhh, så mycket inspiration det gav mig och jag känner mig glad ända in i själen.
    Önskar dig en trevlig helg också hoppas jag att våra vägar möts framöver!
    Allt gott!
    Mia

Lämna ett svar till Mia Karlsson Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *